Helenas berättelse

Inför min andra förlossning var jag väl påläst, jag visste precis vad jag ville och hur jag ville ha det. Min önskan var att få föda så naturligt som möjligt och enbart föda med lustgas.

Väl på plats så skulle de tvunget koppla upp CTG, någonting jag från början sagt var okej om de kunde göra det så att jag kunde stå upp eftersom jag inte ville bli liggande på rygg. Det gick så klart inte alls för sig så jag hamnade ändå på rygg orörlig.

Sen ville de sätta en infart i armen på mig, någonting som jag absolut inte ville ha. Men barnmorskan insisterade och berättade att om jag inte hade en infart kunde de inte sätta den om jag skulle börja blöda massor och då kunde jag dö. Skrämselpropagandan fungerade och jag lät dem sätta infarten. Jag ville heller inte föda på rygg, jag ville stå på knä eller alla fyra. När vi närmade oss krystfasen fick barnmorskan ”panik” och skulle tvärt ha runt mig på rygg så att hon kunde ta emot barnet (jag ville ta emot det själv) Varpå hon ringde på akutlarmet och hela rummet fylldes med folk. Barnet var ute på bara två krystvärkar och hade kort navelsträng. Jag ville att den skulle få vara orörd men eftersom den var så kort kunde jag inte få upp barnet ändå upp på bröstet så då beslutade bm att klippa navelsträngen ändå. Sen skulle jag ha livmodersammandragande medel, någonting som jag varken ville ha eller som det fanns belägg för eftersom jag knappt blödde. Men om jag inte tog det kunde jag börja störtblöda och dö enligt bm så jag lät mig övertalas. Jag ville heller inte att mitt barn skulle få k-vitaminsprutan utan antingen skulle hon få det oralt eller inte alls var planen beroende på hur förlossningen hade gått. Men nej, det gick inte alls för om jag inte gav mitt barn k-vitamin så kunde barnet dö (Jag var väl påläst om detta beslut också vilket hon visste men det gick inte för sig när vi väl var där) Så barnet fick k-vitamin mot min vilja. Det var även fruktansvärt att jag inte ville sitta i rullstolen och bli uppkörd till avdelning efteråt utan hellre ville gå, för jag kunde ju svimma och tappa mitt barn.

En förlossning där jag konstant blev överkörd och dumförklarad. Detta ledde i slutändan till att jag aldrig mer tänker föda på sjukhus och mitt tredje barn är fött hemma utan barnmorska eftersom jag inte kan lita på vården.