Pias berättelse

baby-21098_1920-1080x675Jag önskar att alla fick vara med om en sådan förlossning som min andra i februari 2015.

Värkarna satte igång med full kraft utan förvarning vid ett-tiden på natten. Bara efter ett par värkar förstod jag att vi måste åka in. Ringde till förlossningen i Varberg som lyckligtvis hade plats för oss, eftersom vi bor i Göteborg var vi inte garanterade plats om det hade varit fullt. Släpade mig ut till bilen och uthärdade resan med kraftiga värkar. Farmor och farfar tog emot storasyster på parkeringen utanför sitt hus. Lyckades släpa mig upp till förlossningsavdelningen medan maken parkerade bilen. Där mötte en undersköterska med en rullstol i dörren. Hon och en barnmorska hade väntat på mig! In på rummet för undersökning. Var bara öppen fyra centimeter. Fick lustgas och sedan gick allt i rasande fart. Några minuter senare var jag helt öppen. Barnmorskan och undersköterskan var hos mig hela tiden. Barnmorskan var lugn och omtänksam och coachade mig genom förloppet. Jag slappnade av under krystvärkarna och barnmorskan höll emot med ett jättebra perinealskydd.

45 minuter efter ankomsten till sjukhuset föddes min friska, nästa fyra kilo tunga dotter. Jag behövde inte ens sy ett enda stygn utan gick själv med raska steg till BB-avdelningen intill. Hela familjen var lite omtumlade men lyckliga.

På BB fick vi ett eget rum och stannade två nätter utöver förlossningsnatten. Personalen var omtänksam och det hölls gruppundervisning i amning och knipövningar av sjukgymnast. Allt var toppen och jag känner fortfarande tacksamhet till personalen.

Varför kan inte förlossningsvården vara såhär i hela landet?